Däggdjursförteckning
Av Tomas Carlberg
Förord till den första upplagan
Förteckningen över Lidingös däggdjur tar upp 37 arter som veterligen påträffats på Lidingö sedan 1600-talet. Sedan 1970-talet har ca 30 däggdjursarter observerats på ön. För närvarande (år 2003) reproducerar sig omkring 24 arter regelbundet på Lidingö.
De däggdjursarter som är lättast att se på Lidingö är fälthare, ekorre, rödräv, grävling, dovhjort och rådjur. Mycket sparsamt förekommer bl.a. igelkott, skogshare, bäver och vessla.
Tillfälligt ses bl.a. mård, gråsäl och älg.
Exempel på arter som inte observerats på mycket lång tid är varg (senast 1860-talet), brunbjörn (1600-talet), utter (1926) och lodjur (1830-talet).
Rapportera gärna på LOF:s rapportsida för fåglar och däggdjur dina observationer av rödräv och grävling samt nya fynd för Lidingö och samtliga observationer av övriga däggdjur som tas upp i nedanstående förteckning.
Följande fladdermusarter skulle teoretiskt kunna finnas på Lidingö, men inga säkra fynd finns dokumenterade. Uppgifter om dessa arter är önskvärda!
Mustaschfladdermus (Myotis mystacinus), Brandts mustaschfladdermus (Myotis brandti) och Fransfladdermus (Myotis nattereri).
Insektsätare
Ordning Insectivora
Igelkott (Erinaceus europaeus)
Förekommer sparsamt. Observationer rapporterade från Sticklinge, Trolldalen, Askrike, Rudalid, Skärsätradalen och AGA (NL muntl., se Carlberg 1995a). Under senare år finns också rapporter från Brevik och Siggebogården (BS). Nyligen sattes skadade och omhändertagna igelkottar ut på Bosön av Katastrofhjälpsgruppen. Enligt BS inga rapporter om överkörda exemplar på Lidingö.
Historik: Enligt Lundberg (1927) tämligen allmän, även inom de tätbebyggda delarna av Lidingö.
Näbbmöss, Familj Soricidae
Dvärgnäbbmus (Sorex minutus)
Fångad i burfällor vid Koltorps gård i slutet av 1970-talet (ER).
Vanlig näbbmus (Sorex araneus)
Fångad i burfällor vid Koltorps gård i slutet av 1970-talet (ER).
Förmodligen tämligen allmänt förekommande.
Historik: Enligt Lundberg (1927) mycket allmän.
Vattennäbbmus (Neomys fodiens)
Hona med tre ungar observerades vid Långängssjön i maj 1980 (ER).
Fladdermöss
Ordning Chiroptera
Läderlappar, Familj Vespertilionidae
Vattenfladdermus (Myotis daubentonii)
Inga kända observationer i modern tid.
Historik: Enligt Lundberg (1927) förekommande vid Kyrkviken.
Dvärgfladdermus (Pipistrellus pygmaeus)
Allmän (ER).
Historik: Enligt Lundberg (1927) den allmännaste fladdermusen på ön.
Stor fladdermus (Nyctalus noctula)
Observerad i litet antal flera sensomrar på 1980-talet (möjligtvis flyttande exemplar?) (ER).
Nordisk fladdermus (Eptesicus nilssonii)
Tämligen allmän (ER).
Historik: Enligt Lundberg (1927) tämligen vanlig.
Gråskimlig fladdermus (Vespertilio murinus)
Tämligen allmän (ER).
Historik: Enligt Lundberg (1927) tämligen vanlig.
Långörad fladdermus (Plecotus auritus)
Finns säkerligen på ön men inga belagda fynd under senare år (ER).
Historik: Enligt Lundberg (1927) sällsynt. 1 ex togs av Göran Brunius 1920.
Hardjur, Familj Leporida
Skogshare (Lepus timidus)
Sällsynt. Den 9 december 2002 observerades en skogshare springande över vägen vid Östra Yttringe (BS). Har den senaste tioårsperioden tillfälligt observerats i Grönstaskogen och på Elfvikslandet (BS).
På andra håll i Sverige har skogsharen trängts tillbaka av fältharen och sannolikt gäller detta även Lidingös lilla population av skogshare. Att den så sällan observeras kan också bero på att den är nattaktiv och trycker mer än vad fälthare gör.
Historik: Enligt Lundberg (1927) var ”Hare (Lepus timidus) ganska sällsynt på ön 1920, med endast något enstaka exemplar.” År 1923 bedömdes antalet av den ursprungliga, vita rasen med säkerhet vara omkring 50. År 1920 importerade Gustaf Lundberg harar från Gotland, ”en mera blågrå variant”. Starkaste fästet för arten tycks ha varit Sticklinge och Boskogen.
Vildkanin (Oryctolagus cuniculus)
Finns vild eller förvildad i Mälardalen. Efter ett par generationer återgår ofta förvildade tamkaniner till den bruna originalfärgen. Har varit förvildad vid morotsjuicefabriken i Stockby på 1970-80-talet (ER)
Gnagare
Ordning Rodentia
Ekorre (Sciurus vulgaris)
Allmän. Tycks ha ökat på senare tid (BS).
Historik: Enligt Lundberg (1927) mycket allmän.
Bäver (Castor fiber)
Färska spår av bäver observerades i Kottlasjön hösten och vintern 2002 (EA och gn BS).
Första tecknet på bäverförekomst på Lidingö upptäcktes hösten 1995, då gnagmärken observerades invid Mölnaån nära Kottlasjön (gn RS), även observerat av TC och PL; se Carlberg (1996). Våren 2000 observerade förskolebarn bävrar och bäverhyddor i Stockbysjön (se Carlberg 2001a). Åtminstone två gamla bävrar höll till i sjön, inga ungar har med säkerhet rapporterats. År 2000 rapporterade en lidingöbo att hon sett en bäver nedströms Mölnadammen, i Mölnaån (genom BS).
Det kan inte uteslutas att bävrarna inplanterats till ön men troligare är att de själva simmat till Lidingö, förmodligen från Nackalandet. Även norr om Lidingö tycks det finnas bäver; en bäverdamm med gnag observerades 2 km V om Bogesunds slott i maj 2002 (ER).
Sorkar, Familj Cricetidae
Skogssork (Clethrionomys glareolus)
Fångad i burfällor vid Koltorps gård i slutet av 1970-talet. Också fångad av katterna Pantra och Tussan i Askrike 1984-2002 (ER).
Den vanliga sorken i villaområden och skogar.
Historik: Enligt Lundberg (1927) allmän.
Vattensork (Arvicola terrestris)
Förekommer vid Långängsbäckens utlopp mot Kottlasjön (ER).
Historik: Enligt Lundberg (1927) allmän.
Åkersork (Microtus agrestis)
Fångad i burfällor vid Koltorps gård slutet av 1970-talet (ER). Observerad vid Gråviken i augusti 2002 (TC,ML).
Den vanliga sorken vid fuktiga-halvfuktiga ängsmarker samt hyggen (ER).
Historik: Enligt Lundberg (1927) allmän.
Möss och råttor, Familj Muridae
Större skogsmus (Apodemus flavicollis)
Fångad i burfällor vid Koltorps gård i slutet av 1970-talet. Också fångad av katterna Pantra och Tussan i Askrike 1984-2002 (ER).
Är kalla vintrar en allmän gäst i villor där den tränger ut husmusen. Större skogsmusen förekommer i samma skogar som den mindre men en viss uppdelning kan skönjas då den större är vanligare i ”kvalitativ” skog med ädellövinslag och är den vanliga musen i villaområden.
Mindre skogsmus (Apodemus sylvaticus)
Fångad i burfällor vid Koltorps gård i slutet av 1970-talet. Också fångad av katterna Pantra och Tussan i Askrike 1984-2002. (ER).
Endast sällsynt i hus under kalla vintrar (husen ockuperade av större skogsmus).
Den vanliga musen i ”massa”-skog som tall- och gran (ER).
Historik: Enligt Lundberg (1927) tämligen allmän.
Brun råtta (Rattus norvegicus)
Förekommer förmodligen tämligen allmänt. Endast få klagomål om råttförekomst har inkommit till Lidingö stad (BS).
Historik: Enligt Lundberg (1927) allestädes allmän.
Husmus (Mus musculus)
Fångad i burfällor vid Koltorps gård i slutet av 1970-talet (ER) fast i betydligt mindre antal än skogsmössen. Bebyggelseberoende på vintern och därför ovanlig som frilevande i Skandinavien, egentligen endast vanlig i stadsbebyggelse, klarar inte av att konkurrera mot större skogsmus (ER).
Historik: Enligt Lundberg (1927) allmän.
Rovdjur
Ordning Carnivora
Hunddjur, Familj Canidae
Varg (Canis lupus)
Inga observationer i modern tid.
Historik: Gustaf Lundberg (1927) skriver att ”Konung Karl XI med förnämt följe jagade ofta ’warriar’ och loar på Lidingön”. På en karta av år 1699 över Bo gård finns betecknad och utmärkt en ”Warg Kuhla”. Även vid platsen för nuvarande Torsvikssvängen finner man beteckningen ”Jag Phålar”, en fast anordning för vargfångst.
Gustaf Lundberg skriver vidare: ”Med sina skogsklädda otillgängliga berg låg Lidingön då (i mitten av 1800-talet) som ett stycke vildmark och var kärt tillhåll för de stora rovdjuren varg och lo, varifrån dessa på vintern gjorde sina nattliga näringsexpeditioner inpå huvudstadens knutar för att där gripa någon utelöpande hund eller kringströvande katt. Ännu så sent som på 1860-talet observerades en och annan varg på Lidingön.”
Rödräv (Vulpes vulpes)
Stammen är stabil i början av 2000-talet med uppskattningsvis 30-40 rävar inklusive ungar spridda över hela ön. I mitten av 1990-talet sköts/avlivades vissa år uppemot 40 rävar, flera av dem drabbade av skabb. ”Skabbrävar” förekommer fortfarande i början på 2000-talet. I snitt skjuts/avlivas 10-15 rävar på Lidingö (BS). Första fallet av rävskabb på ön konstaterades 1982. I början av 1980-talet fanns endast tre kända rävhonor på ön och minst två kullar rapporterades (NL muntl., se Carlberg 1995b).
Historik: Enligt Lundberg (1927) rätt allmän, men ej så talrik som kring sekelskiftet. Årligen sköts 4-5 rävar, jämfört med över 20 årligen kring sekelskiftet.
Björnar, Familj Ursidae
Brunbjörn (Ursus arctos)
Inga observationer i modern tid.
Historik: Om björnförekomst på Lidingö vittnar en karta över Torsvik från 1699, beskriven i Lundberg (1927). Markerna nedanför nuvarande Herseruds vattentorn i riktning mot Värtan läses ”Biörn Kiäre” (Björnkärret). Gustaf Lundberg skriver att björnen med största sannolikhet torde ha funnits i Stockholmstrakten ända in i slutet av 1600-talet, och då helt säkert även på Lidingön.
Mårddjur, Familj Mustelidae
Hermelin (Mustela erminea)
Sedd på Elfvikslandet slutet 1970-talet (ER) men inga kända observationer de senaste åren.
Historik: Enligt Lundberg (1927) ganska vanlig och årligen iakttagen.
Vessla (Mustela nivalis)
Förekommer sparsamt. Enstaka observationer föreligger under senare år (BS).
Historik: Lundberg (1927) skriver att ”Småvessla (Mustela minor) sannolikt inte är så vanlig men årligen iakttagen på snön. (Ett exemplar ska ha skjutits vid Sticklinge för Lidingö museum 1922)”.
Mink (Mustela vison)
Tämligen allmän. Stammen har under senare år hållit sig konstant. Mellan 5-15 exemplar avlivas årligen på ön (BS).
Mård (Martes martes)
Tillfällig gäst på Lidingö. Det kan inte uteslutas att enstaka djur uppehåller sig året runt på Lidingö. Enstaka rapporter föreligger från senare år, bl. a. från Sticklinge våren 1995 (BT) – se Carlberg (1995b), Ringvägen 1999 (genom BS) samt Islingeplatån någon gång i maj/juni 2001 (BB, MB) – se Carlberg (2001b). Spår av mård observerades i Grönstaskogen någon gång i slutet av 1990-talet (BS).
Historik: Enligt Lundberg (1927) iakttagen vid Grönsta sommaren 1923.
Grävling (Meles meles)
Tämligen allmän över hela ön. Stammen är stabil i början av 2000-talet men förefaller ha minskat något. På 1990-talet avlivades 15-20 grävlingar per år på ön, men i början av 2000-talet omkring 5 per år, oftast i fällor. En udda händelse var när en grävling avlivades sedan den sökt skydd i en barnvagn i en förskola i Bodal (någon gång under 1990-talet, genom BS).
Historik: Enligt Lundberg (1927) lika allmän som räven på ön. Bebodda stamgryt 1924: Boskogen i Sticklingesläntan, Rudboda vid skjutbanan, Älvvik intill Södergarnsrågången samt vid Långängen.
Utter (Lutra lutra)
Inga observationer i modern tid.
Historik: Lundberg (1927) beskriver uttern som rätt vanlig efter stränderna. År 1923 sköts en utter vid Tranholmen. Vintern 1926 uppehöll sig två uttrar omkring Brogrenen.
Kattdjur, Familj Felidae
Lodjur (Lynx lynx)
Inga observationer i modern tid.
Historik: Gustaf Lundberg (1927) skriver att ”Konung Karl XI med förnämt följe jagade ofta ’warriar’ och loar på Lidingön”. Karl XI:s egenhändiga almanacksteckning från februari 1692 beskriver en lyckad lodjursjakt. Lodjuret tycks ha försvunnit från Lidingö under 1830-talet.
Säldjur, Ordning Pinnipedia
Vikare (Phoca hispindberg (1927) ”torde det närmast vara Vikaren”, som ibland gör sina turer ända in i Askrikefjärden och för övrigt även varit iakttagen inne i Värtan. Han är dock numera ganskasällsynt.”
Gråsäl (Halichoerus grypus)
1 ex observerades från Trolldalstippen på ett skär strax söder om Limpholmarna 15 december (PL,TC,SS) och 21 december 2002 (PL). Någon gång på senhösten/vintern kring åren 1999/2000 observerade personalen på bensinmacken i Islinge en säl, sannolikt gråsäl, under flera dagar och på ned till 5-10 m håll i Islingeviken (gn BS).
Historik: Enligt Lundberg (1927) torde gråsälen ”ibland gå så långt in som till Askrikefjärden.”
Hjortdjur, Familj Cervidae
Dovhjort (Cervus dama)
Stammen består år 2002 av 16-17 individer inklusive kalvar. Förekommer främst på Elfvikslandet och sporadiskt västerut till inre Kyrkviken. Observationer har även gjorts i Sticklinge och Lidingö centrum. I början av 1990-talet inköpte och utplanterade Viltvårdsgruppen på Lidingö en hind. Denna individ överlevde endast något år men hann para sig och få avkomma. Även en dräktig hind inköptes och släpptes ut. Denna individ lever fortfarande år 2002. Bägge de inköpta dovhjortarna var av en ljusare, svensk stam (jmfr nedan under Historik). Mellan 1-4 dovhjortar skjuts/avlivas årligen på ön. Stammens framtid på ön är osäker på grund av inavel (BS).
Historik: Några individer introducerades 1948 av Gustaf Lundberg. Dessa tillhörde en polsk stam och hade en mörk päls.
Älg (Alces alces)
Tillfällig gäst på Lidingö. Ej årlig men i stort sett vartannat år ses älgar som tagit sig över till ön från Bogesundslandet och Nackalandet. De flesta tycks stanna kortare perioder. År 2002 noterades älgspillning vid Ekholmsnäs i augusti (BS) och 1 ex sågs bl. a. vid Norra Kungsvägen/Golfbanan i september (PL m. fl.) och på södra ön i slutet av oktober (flera observatörer).
Historik: Förekom enligt Lundberg (1927) tillfälligt på ön.
Rådjur (Capreolus capreolus)
Mycket allmän. Stammen tycks ha minskat något under senare år. Årligen skjuts/avlivas 30-35 rådjur på ön. Ett 50-tal trafikolyckor med rådjur inblandade inträffar årligen (BS).
Historik: Var på 1920-talet ytterst sällsynt på ön. Lundberg (1927) skriver att han efter 1916 endast känner till en observation, nämligen vid Långängen 1919.
Referenser:
Lundberg, G. (1927). Det högre djurlivet på Lidingön. I boken Lidingön och dess natur. Stockholm. P.A. Norstedt & Söners Förlag.
Carlberg, T. (1995a). Igelkotten trivs i vildvuxen trädgård. Lidingö Tidning 86 (21): 3.
Carlberg, T. (1995b). Räv och mård finns på ön. Lidingö Tidning 86 (26): 6.
Carlberg, T. (1995c). Levande myter om grävlingen. Lidingö Tidning 86 (28): 10.
Carlberg, T. (1996). Mästerlig svartbyggare på Lidingö. Lidingö Tidning 87 (6): 10.
Carlberg, T. (2001a). Oväntat nybygge i strandkanten. Lidingö Tidning 91 (10): 16.
Carlberg, T. (2001b). Upphittade: sällsynta nycklar på Elfvikslandet. Lidingö Tidning 91 (23): 15.
Rapportörer:
EA=Einar Andersson, BB=Bo G. Boestad, MB=Margareta Boestad, TC=Tomas Carlberg, NL=Nils Linnman, PL=Peter Lundberg, ER=Eric Renman, BS=Bertil Sandberg, RS=Roland Stav, SS=Sten Stemme, BT=Birgitta Tunelli
TACK!
Särskilt tack för synpunkter och faktauppgifter till Bertil Sandberg, Viltvårdsgruppen, Lidingö stad; Eric Renman, Vallentuna samt Ingemar Ahlén, professor em., Institutionen för Naturvårdsbiologi, SLU, Uppsala